Om detta må vi berätta: Pirates of the Caribbean 3

Igår blev jag och min kompis av med vardera 105 kronor och förlorade 2 timmar och 50 minuter av våra liv som vi aldrig mer får tillbaka.
Vi ignorerade alla varningssignaler och såg Pirates of the Carribean: At world´s end.
Herregud vilket mischmasch av slapstick, en träig kärlekshistoria av två lika bildsköna med ack så utryckslösa skådespelare (Något orättvist att kalla Keira Knightley uttryckslös, hon har ju hela två ansiktsuttryck att välja mellan: Det arga plutiga och det Jag-tror-jag-har-bajsat-på-mig-plutiga). Hon är ungefär lika inlevelsefull som den blonda ankan i Paradise Hotel.
Filmens röda tråd hade filmmakarna snarare gjort konfetti av. Efter filmens slut kunde varken jag eller min kompis riktigt enas om vad filmen handlade om.
Men Johnny Depp var ju bra. Geoffry Rush som Barbossa och Bill Nighy som Davy Jones likaså. Men resten. Huga.

När Jack Sparrow för hundrade gången flyr från soldaterna undrar två av dem något i stil med "Tror du han planerar allt eller hittar på allt eftersom"? Samma fråga kan ställas om filmen i sig.