En glimt av ett republikanskt paradis

Prins Carl Philipp intervjuas i Metro idag. Anledningen är att han nu är aktuell med sin första fotoutställning. Den heter "En glimt av paradiset" och visar bilder från Botaniska trädgården i Uppsala.

Prinsen svarar ganska enstavigt på reporterns, ganska tråkiga och ointresserade frågor om hans arbete.

Vad saknade prinsen mest när prinsen var ute och reste?
- Inget särskilt. Jo, på Borneo saknade jag en del sömn.

När blir prinsen bröllopsfotograf?
- Det kommer jag nog aldrig att bli, vare sig åt mig eller mina systrar.

Ska prinsen bli fotograf på heltid?
- Nej, det vet jag inte. Det blir nog i så fall en blandning av fotografi och design.

Åh, vilken tråkig människa som skymtar fram mellan de fetade frågorna! Det är inte hans fel. För åh, vilken äckligt inställsam och skvallrig attityd som ångar från reportens frågor.
Men åh, kan vi inte komma ikapp med tiden och införa republik snart!

Är det något som är "en glimt av paradiset", så är det monarkernas privilegier.
Toppfotografen Mattias Klum är mentor åt prinsen, som självklart fick praktikplats på National Geographic, alla fotografers våta dröm.
Syrran Victoria hade såklart dåvarande Riksdagens talman, Björn von Sydow, som privatlärare i statsvetenskap. Och praktikplats på FN.

Att låta uppdraget att representera Sverige gå i arv är inget lysande system. Snarare totalt ologiskt. Vi skulle aldrig låta Statsminister-skapet gå i arv från förälder till barn. Varför? För att vi i det här landet strävar efter att kompetens ska gå före nepotism. Och har vi inte lärt oss någonting av evolutionen?
Förr eller senare - det är ett faktum och händer i alla familjer - kommer det födas ett pucko i familjen Bernadotte.

Missförstå mig inte. Familjen Bernadotte är säkert jättetrevliga, hela bunten. De nuvarande regenterna gör säkert sitt jobb jättebra.
Men det spelar ingen roll.
Det är inget argument för att för evigt låta deras första kids i tronföljden ta efter mammas eller pappas jobb.
Jag är glad att jag kunde välja bort att bli undersköterska och ventilationstekniker, mina föräldrars yrken. Deras arbetsgivare är säkert glada att de får dit andra, intresserade och motiverade anställda istället för mig.
Tydligen är jobbet att representera Sverige inte lika viktigt.