måndag 7 maj 2007

Min pappa mullvadsjägaren

Jag kom ganska nyligen hem från Blekinge aka The Place I Grew Up In And Fled, men längtar redan tillbaka lite grann.
Kattparningssäsongen har precis kommit igång tydligen, och varenda kisse i grannskapet är ute efter vår gråpälsade Signe. Pappa har återigen tagit upp jakten, det här året med egensnickrade kattfällor. När hanarna kommer jamande sätter han ut trälådorna och riggar dem med godis. De parningslystna katterna går lätt in, och dörren smäller igen. Sen sprutar pappa ner dem med vatten. Rejält. Öppnar lådan, och låter dem springa. Och springer gör de, och kommer aldrig (nästan) tillbaka.

Kanske låter lite grymt, men det är inte värre än tre uppkåtade hankatter som i veckor i sträck tjuter utanför sovrumsfönstret och pissar ner allt de kommer över.

När jag bodde hemma var katterna inte ett jätteproblem, däremot mullvadarna. De grävde hål, överallt, i gräsmattan. För varje ny lite jordhög blev pappa argare och argare. Till sist var det fullt krig. Han och farfar, må-han-vila-i-frid, diskuterade de bästa sätten till utrotning, och jag tyckte nog att farfar hade de mest makabra/livsfarliga planerna. Att föra ner en slang i mullvadsgångarna och fjutta på med gas var en.

Pappas krigföring däremot. Ja herregud, vilka minnen. Vilka bilder.
Jag kommer ihåg hur jag hasade mig ner i köket tidiga försommarmorgnar. Medan jag yrvaket bredde mina ostmackor, sminkade mig och packade skolväskan, funderade jag var pappa höll hus. Sittande vid köksfönstret såg jag så en gestalt ute på gräsmattan i ögonvrån.
Där står han, bredbent, endast iklädd kalsonger. Med en spade höjd över huvudet och med blicken fixerad på den lilla förhöjningen i marken framför honom.
Herregud, hann jag tänka.
Sedan rörde sig jordhögen något. Och pappa klippte till, hårt, med spaden.

När jag var hemma sist låg gräsmattan grön och till synes fri från inkräktare.
Jag undrar var det var som slutligen fick mullvadarna att dra för gott. Pappas hänsynslösa spad-jakt? Eller utsikten av en 50-something halvnaken man ståendes över ditt hem?
Stackars mullvadarna fick nog men för livet.

Inga kommentarer: