Med alla exen på bootcamp

Jag hade en hemsk, hemsk dröm härom natten.
Jag befann mig på någon slags överlevnadskurs, nästan som ett militärt övningsläger. Vi var ute och vandrade långt i naturen, långt från civilisationen, hade sovsäckar och tält med oss. Själva vandringen i sig kändes inte så jobbigt, det var rätt skönt att vara utomhus. Det var de andra deltagarna som gjorde det här till en mardröm. De var mina ex.

Alla var där - min high school sweetheart, sjuornas sötaste kille som gjorde slut efter en vecka för att jag inte släppte till, min första pojkvän som jag dumpade efter tre månader och sen hånglade med igen, stupfull på gymnasienollningen, och krossade hans hjärta.
Det långa långa förhållandet med killen som nu är stadgad och har barn, ett gäng halvseriösa dejter och kk:s, några suddiga one nights, någon alltför undergiven dumpad kille som var bitter och hela tiden i drömmen frågade "varför? varför?" och skulle berätta för de andra killarna (jojo, de var kompisar med varandra...) att jag aldrig hade gett honom en chans, hur taskig jag hade varit. Och jag försökte hela tiden släta över det han hade sagt, jag ville ju inte framstå i dålig dager inför de andra.

Fatta vilken ångest jag hade.


Mitt i allt detta fanns givetvis min nuvarande pojkvän, som gick igenom hela drömmen glad och förnöjd. Brydde sig inte alls om att mitt hela kärleks/sex-facit fanns runt omkring honom. Istället fick jag reda på att han smittat mig med Hiv - "jag tänkte inte på att berätta det för dig", sa han lugnt och bekymmersfritt. När jag kände hur hela världen rasade i och med det beskedet och skrek på honom viftade han bort det "men, Lina, Hiv är inte hela världen idag, det finns bromsmediciner och man lever precis som vanligt".

När jag vaknade kändes det jätteskumt. Drömtydning, ja tack!