Nepotism

I nya numret av Nöjesguiden kan man läsa att när GP:s medarbetare Malte Perssons diktsamling skulle recenseras anlitade GP Perssons flickväns bästa vän och kollega att göra jobbet. Fint. Om det stämmer.

För övrigt jobbar jag som sjutton för att sälja in nya idéer. Och det går bra! Tror att vårkänslorna har letat sig in även på de dammigaste tidningsredaktioner, ända in i de mörka skrymslen som är de vanligtvis torra, überstressade redaktörernas, hjärtan.

I helgen flyttar jag hem till min pojkvän. Ska bli åh så kul.

Livet känns väldigt bra, helt enkelt. Trots att det står en kille med trumpet på gatan utanför mitt kontor och spelar When the saints go marching in just nu. Man kan ju aldrig få allt.

Bimbo-combat

Tränade Body Combat på Sportlife för första gången igår, och häpnade över en av de andra deltagarna. Jag hamnade mitt i någon slags uppvisning/flört med instruktören/onaniscen.
Ja, det är småaktigt och säkert väldigt Jante att klaga som jag nu tänker göra. Men jag kan inte hejda mig - det måste ut!

Tjejen hade hela tiden den där spegelminen (kåtblick+plut med munnen), och skulle skrika "HAIJAAA!" högt, hela tiden. De hårda kampsportsmovesen/ljuden blandade hon friskt med vanlig, billig bimbo-stil. Hon skakade brösten spontant i takt med musiken. Hon sprutade vatten mellan sina bröst. Hon juckade mot spegeln och skakade rumpan á la Christina Aguilera när vi skulle gå ner med böjda knän i fighting-ställning. När den tydligt adhd-drabbade instruktören (han såg ut och lät som en korsning mellan en blond rambo och en väldigt käck barnprogramledare i någon kommersiell tv-kanal) frågade om gruppen var med, om vi ville köra hårdare, om vi ville köra ÄNNU hårdare, osv osv - då tjöt Tjejen som besatt. Jag blev lite skraj innan jag vande mig.

Samtidigt skäms jag lite. Jag borde inte bry mig. Hon var ju jättesöt och kämpade hårt. Fast samtidigt pratade/skrek både hon och instruktören med en röst som om de var med i en reklamfilm. Ni vet, inte spontant, utan så där tillgjort. Så jävla jobbigt.

Så. Dagens arga reaktion avklarad. Nu ska jag bara vara glad hela dagen, åt jobbet jag ska göra för Aftonbladet Söndag.

Det som absolut inte får hända

Den måste ha varit förvillande lik en dammråtta…

Tunnelbanan vid Rådmansgatan, Stockholm

En kille kommer in på tunnelbanan. Han håller en liten dammsugare i handen. Plötsligt ringer hans mobil.
Killen (i luren): Ja hej! Ja, det har verkligen hänt en olycka kan man säga… Det bästa vore ju att stänga hamsterburen. Jo jo, men jag dammsög nu på morgonen under soffan och så flurpade det till och… Ja, men det var ju inte jag som glömde stänga hamsterburen… eller hur? Men varför gjorde du inte det? Herregud… Nu? Nu är jag på väg till Albano, djursjukhuset, vad tror du? Ja vi hörs sen! Jag tycker om dig också!

(Lånat från Tjuvlyssnat.se)

Dansbandssinredning

Om en dryg vecka flyttar jag hem till min pojkvän och blir sambo. Härliga, läskiga tanke. The point of no return.

I bästa "Från koja till slott"-anda rensar jag iskallt ut hans bordsunderlägg i äpple-mönstrad plast, den lackade furubyrån i hallen, konstiga små hurtsar i glas och stål. De rymdskeppsliknande taklamporna åker också. Det är sådana som aldrig ansetts snygga, någongång, någonstans. Till min väns försvar måste sägas att han håller med mig om att det mesta är fult. Inredning har inte varit högprio för honom. Nu har han insett att det är livsviktigt, och i mig har han mött en riktig smakfascist. Jag önskar att jag kunde ha överseende med halvfula saker, tycka att de går an. Men nej. Det är antingen eller. Fint - eller asfult, så hemskt att man vill tvångssterilisera och omyndigförklara människan som formgivit saken.

En inredare jag snackade med för ett tag sedan nämnde dansbandsstilen som det värsta hon visste: Puffiga, storblommiga gardiner, furumöbler, pösig hörnsoffa i skinn och glasbord. Matmotsvarigheten till dansbandsinredningen är lövbit med halvfabrikatspommes och blå band-bearnaise.

Den amerikanska motsvarigheten till dansbandsinredning, eller möjligen Dansband deluxe måste vara som bilden ovan. Choklad är en bra association att få, när man betraktar en brun nyans i inredning. Bajs är sämre.

GB-glass

GB är ju roliga. Deras marknadsföringsnissar verkar helt ovetande om jämställdhetsdebatten. Varför skulle de annars döpa den nya, rosa glassen med inbyggt glittersmink i pinnen till Girlie? Eller så är det bara väldigt smart, eftersom det ger uppmärksamhet i media. Efter dagens nyhetssändningar vet ju alla att GB:s nya glassortiment är här.

Oavsett om marknadsnissarna tänkt eller inte, så är det klart att Sveriges konsumenter reagerar som de gjort.
Om nu GB tänkte att glassen skulle föra tankarna till 70-talsdisco (som de sa i P1 i morse) varför inte bara döpa glassen till "Disco" istället?

DN testade glassar för någon vecka sedan. Då fick Girlie bara en 2:a av fem möjliga.

Själv skiter jag i GB. En krämig Häägen Dasz eller Lejonet och Björnens ljuvliga espressoglass är så mycket bättre.
Älsklingssmaker: Mascarpone, toblerone, kola, nötter, mörk choklad, äkta vanilj, saffran, yoghurt, kaffe, mandel, honung, hallon..mmm. Allt på en gång? Ja tack!

Just nu spelas: When the saints go marching in

Trots snöslask-stormen i morse är det ett faktum - det är vår! Det mest ihärdiga vårtecknet här, i kvarteren runt mitt kontor, är varken krokusar eller tinande hundbajs.
Det är gubben med dragspelet, han som i många långa månader framöver, kommer plåga mig med klassiker som "Bella notte" och Tom Jones "Delilah". Han står några kvarter härifrån och ljudet studsar mellan husväggarna, långt iväg.
Ååh, vad jag hatar dragspelsgubben! Han är aldrig tyst. Han tar aldrig lunch. Han spelar samma låtar om och om igen. Inte ens med fönstret stängt kan man undgå honom.

Hamsterbebis

Den här lilla raringen, en sju veckor gammal angorahamster, är till salu på Blocket..

För fri abort och kvinnors självbestämmande över sin egen kropp

För HBT-personers lika värde, för fri abort. Och mot påven och hans anti-preventivmedeltjafs.

Ta ställning för ett EU fritt från kristna värderingar
- Man som kvinna, skriv på upproret European Sisters Speak Out!

Från rfsu.com:

"Kvinnors rätt att själva bestämma över sin sexualitet och hur många barn de vill ha begränsas ofta med hänsyn till kultur eller religion. Detsamma gäller för homo- bi och transexuella personers rättigheter. En ökat moralkonservativ strömning över Europa hotar dessa rättigheter än mer.

Den 25 mars ska EU:s regeringschefer samlas i Berlin för att diskutera EU:s värderingar och för att fira EU:s 50-års jubileum. Då ska de också presentera Brysseldeklaration som väntas beskriva värderingar EU ska stå för.

Visa de politiska ledarna att sexuella och reproduktiva rättigheter också är mänskliga rättigheter, som måste genomföras – och som bör ingå i EU:s framtida värderingar."

Torsten Jansson + Ulrica Messing = sant?

Jag intervjuade Torsten Jansson nere i Kosta för två månader sedan. På tal om hans myckna arbetande frågade jag hur det funkar med familjen. Han var tyst en liten stund och funderade ett tag på hur han skulle uttrycka sig, och sa sedan:
- Säg så här, jag skulle aldrig vilja vara gift med mig själv.

Artikeln i Aftonbladet finns här.

Med alla exen på bootcamp

Jag hade en hemsk, hemsk dröm härom natten.
Jag befann mig på någon slags överlevnadskurs, nästan som ett militärt övningsläger. Vi var ute och vandrade långt i naturen, långt från civilisationen, hade sovsäckar och tält med oss. Själva vandringen i sig kändes inte så jobbigt, det var rätt skönt att vara utomhus. Det var de andra deltagarna som gjorde det här till en mardröm. De var mina ex.

Alla var där - min high school sweetheart, sjuornas sötaste kille som gjorde slut efter en vecka för att jag inte släppte till, min första pojkvän som jag dumpade efter tre månader och sen hånglade med igen, stupfull på gymnasienollningen, och krossade hans hjärta.
Det långa långa förhållandet med killen som nu är stadgad och har barn, ett gäng halvseriösa dejter och kk:s, några suddiga one nights, någon alltför undergiven dumpad kille som var bitter och hela tiden i drömmen frågade "varför? varför?" och skulle berätta för de andra killarna (jojo, de var kompisar med varandra...) att jag aldrig hade gett honom en chans, hur taskig jag hade varit. Och jag försökte hela tiden släta över det han hade sagt, jag ville ju inte framstå i dålig dager inför de andra.

Fatta vilken ångest jag hade.


Mitt i allt detta fanns givetvis min nuvarande pojkvän, som gick igenom hela drömmen glad och förnöjd. Brydde sig inte alls om att mitt hela kärleks/sex-facit fanns runt omkring honom. Istället fick jag reda på att han smittat mig med Hiv - "jag tänkte inte på att berätta det för dig", sa han lugnt och bekymmersfritt. När jag kände hur hela världen rasade i och med det beskedet och skrek på honom viftade han bort det "men, Lina, Hiv är inte hela världen idag, det finns bromsmediciner och man lever precis som vanligt".

När jag vaknade kändes det jätteskumt. Drömtydning, ja tack!

Ingen kåt mus

Jag tycker synd om Bibi, vars blotta omnämnande på den här bloggen lockar till sig snuskhumrar. Efter att jag skrev det här inlägget har det, precis som jag skrev då, ramlat in mängder med besökare som hoppats få läsa om sex (och lite om Johanna Sällström också). En av dessa (man, kanske?) satt på sitt jobb (ett företagsnamn som serveradress) och sökte på "kåt mus" på Yahoo. Därigenom klickade han sig vidare in på min sida (som hamnade på nummer 16 i listan av sökträffar. De 15 översta innehöll sexnoveller).

Stackarn. Han måste blivit så besviken.

Fast vem vet, det kanske var just möss han var ute efter. En kollega till mig gjorde sitt examensarbete om Djurskyddslagen, och att det fortfarande är lagligt att ha sex med djur i Sverige. Hon berättade att just hamstersex är väldigt poppis bland folk som gillar tidelag, och att det till och med finns communitys för detta, där folket ger varandra tips och råd. Så jävla äckligt! Förbjud djursex nu!

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Lisa. Så här funkar det:

Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Närhelst jag får prestationsångest av att personer som Stig Dagerman skrev underverk när han var yngre än jag är nu, tröstar jag mig med att han senare tog livet av sig. Och får sen ångest över det.

2. Om jag skulle ta livet av mig skulle det vara genom att äta en stor, luxiös, skaldjurstallrik och sedan, innan allergichocken blev alltför svår, drämma i mig årgångswhisky och sömnpiller.

3. Jag tror på horoskop i smyg. Inte på dem i dagstidningar, men de mer seriösa, lite längre, som finns i tidningar som Hennes och Damernas Värld. Ehm.

4. Jag glufsar glatt i mig kött, trots att jag tycker att det är fel med dagens köttindustri.

5. Jag skulle gärna vilja skriva en bok, av två anledningar: För att se om jag kan. Och för att det är jävligt creddigt (se punkt 1).

6. Jag tyckte att Christer Sjögren, sångare i Vikingarna, var ganska söt när jag var liten.


Jag känner inte sex bloggare som min utmanare Lisa inte redan har nämnt, så..nej.

Stål-hamstern i Nobelprisvinnande fängelse

Bibi har blivit en riktig liten jävel på att rymma. Numera har hon fått flytta in i min klädkammare för gott. När hon står på sin vanliga plats i mitt rum, måste jag alldeles för ofta släpa mig upp mitt i natten och flytta hennes bur för att hon gnager och rafsar så högt att jag vaknar.

Hon har hittills levt ett bra liv i klädkammaren, där kan hon härja bäst hon vill i sin bur och stör inte mig. Men nu har hon klurat ur hur buren öppnas. Det är inte lätt, ska sägas. Buren är helt i plast, förutom taket som är i galler och sitter fasthakat i hårdplasten. För att öppna måste man dra hela gallret åt sidan, det låter högt och är lite knepigt till och med för människohänder. För en hamster torde det vara omöjligt. Men inte för super-Bibi. I natt hördes ett dovt, rytmiskt kling-klingklingkling-kling (typ) inifrån klädkammaren. Sen hördes ett högt klonk - tätt följt av en förrädisk tystnad.

Min pojkvän grymtade åt mig att kolla, klockan var 05.00, och det var högst motvilligt. När jag öppnar dörren till klädkammaren sitter Bibi där, på taket till buren, med skyldiga små pepparkornsögon. Hur? Ville jag fråga. Men hon svarar så sällan. Det blev bums in i buren igen. Nobelbrisvinnaren Orhan Pamuks inbundna tegelsten Snö fick äntligen komma till användning (jag orkade aldrig igenom den, fick inga som helst sympatier för karaktärerna).
Nu blev burtaket för tungt att lyfta, till och med för min stål-hamster.

Antirasism

Köpte nya numret av Mana och Folket i bild idag, för inspiration och så (förströelseläsning och för att det är avdragsgillt).

Mana beskriver sig själv så här: "Mana bevakar och diskuterar samhälle, politik och kultur ur ett antirasistiskt perspektiv."

Hm. Vilka tidningar skriver om samhälle och politik ur ett rasistiskt perspektiv? Skulle vara kul att veta, ju.

Bästa gratis brandväggen

Var på biblan och kollade upp intressanta tidskrifter att eventuellt skriva för. Jag blev glad över hur bra Mana har blivit, den liksom fångar allt jag tycker är intressant, schysst förpackat och med trevligt tilltal. Den kunde bli lite mer edgy dock.

Jag återupptäckte även Råd&Rön, gillade särskilt deras test av säkerhetslösningar för datorn.
Bäst i test av gratis brandväggar fick Zone Alarm, som finns att ladda ner gratis. Sånt är ju alltid trevligt. Jag är en riktig sucker för konsumentjournalistik. Jag gillar Sverker grymt mycket, mer nu sedan jag intervjuat honom och slagits med häpnad över att människan faktiskt blir ännu mer engagerad och uppretad utanför rutan än i den. I verkligheten är Sverker en jävel på att svära (åtminstone de gånger jag intervjuat honom). Det är sällan jag reagerar över sånt, men den här mannen säger "jävlar" ungefär lika ofta som ur-göteborgare använder "änna".

Annars gillar jag Bon:s krönikörer, Fokus och Re:public Service, för att nämna några.
Jag läste lite om amning i Vi Föräldrar också, inte för att jag har barn eller planerar att skaffa inom de närmaste åren, men ändå. Häpnadsväckande grejer, det där, att man kan mata sina barn med sig själv. Lite äckligt också, fastän "helt naturligt".

Linda Rosing har haffat en riktig djuping

"Nu är det Lindas insida som är det viktigaste för mig". Fadde Darwich, som nyligen var med i "Du är vad du äter" skriver om utseendefixering på Sourze.

"Det är dags att börja acceptera och respektera varandra för hur vi ser ut. Stäng alla plastikkirurgmottagningar. De ska bara få finnas till för personer när läkare rekommenderar det, som vid personskador eller andra ingrepp som är nödvändiga för personhälsan."

Jag förstår honom. Lever man med den ena ytterligheten av tragisk utseendefixering/dålig självkänsla/noll trovärdighet är det lätt att det slår över och man helt plötsligt tycker tvärtom. Han låter lite nyfrälst, men ska i alla fall ha en applåd för ett ärligt försök.

Välkommen tillbaka i rutan, Stina Dabrowski

Nästnästa lördag, den 17 mars, startar Stina Dabrowskis nya talkshow "Stina!".
Bland annat kommer Al Gore (och Henke Larsson, Marianne Faithful, Filip&Fredrik mfl).. Coolt. Jag väntar med spänning - Stina D är ju grym!
Hon är engagerad, påläst och ställer öppna, bra frågor. Speciellt det senare slarvas det ganska ofta med.
När Lennart Persson ledde Debatt på SVT satt jag alltid med skämskudden i knäet. Hans löjliga påståenden, inte frågor, tog ner allvarliga och seriösa ämnen på bebisnivå.
Lennart Persson har säkert många fina journalistkvaliteter, vad vet jag, men bra intervjuteknik är inte en av dem.

För övrigt kommer min vän Mia tillbaka hem efter en tid i Stockholm. Tjoho!

Från vänster till höger om barn

Det snackas ofta om hur de politiska partierna blir allt mer lika, att det snart inte finns någon ideologi kvar osv osv.
Ibland blir dock motsatsen väldigt tydlig. Som i nya numret av Barn, Rädda Barnens tidning, som jag läste på lunchen.

En artikel handlar om hur klyftorna mellan fattiga och rika växer, och hur antalet fattiga barn har ökat i Sverige. Enligt Barn lever 67 procent av alla barn som bor i Rosengård i Malmö i ekonomiskt utsatta familjer.

Barns ungdomsreportrar frågar så de politiska partierna vad de vill göra åt saken. Så här svarar de, i korthet. Notera den tydliga höger-vänster-skalan:

Moderaterna: Fler jobb, och att det lönar sig att arbeta, är lösningen. Men också: "Genom att vara flitig i skolan och genom duglighet i arbetslivet ska man kunna förbättra sin situation, även om man inte är uppväxt i en högre socialgrupp" (För den som är mer humoristiskt lagd, läs gärna meningen med nasal 30-talssvenska med betoning på "flitig" och "duglig").

Folkpartiet: Jobbavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter, fler jobb. Och "I de områden där utanförskapet är stort vill vi satsa särskilt på språkkunskaper, skola och arbetsförmedlingar"

Kristdemokraterna: "Så länge folk inte bögar och skaffar barn är det okej för oss".
(Nej, så svarade de inte. De var konstigt nog inte med i utfrågningen.)

Centerpartiet: Vill sänka skatten för dem med låg- och medelinkomst. Fler jobb och tuffare diskrimineringslag, och på sikt fördubbla barnbidrag för ensamstående.

Miljöpartiet: De som tjänar bra och påverkar miljön mycket ska betala mer i skatt, de som tjänar lite ska betala mindre. Även riktade satsningar mot ex hemlösa och flyktingar.

Socialdemokraterna: "Alla har rätt till egen försörjning genom arbete" Arbetslöshet och sjukdom får inte driva människor från hus och hem. "Vi vill satsa särskilt på familjer med utsatt ekonomi". Höja underhållsstödet och på sikt även bostadsbidraget.

Vänsterpartiet: Vill omfördela resurser mellan rika och fattiga. "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Socialförsakringarna ska vara starka och omfatta alla.

Nu kommer det ramla in mängder med sexintresserade

På Statcounter kan man som ni säkert vet gå in och kolla hur många som dagligen besöker ens blogg. Det går även att se att vissa hamnat här när de sökt efter något särskilt ord på exempelvis Google.

Igår var det en person som hade sökt på "penis" och därigenom klickat sig in på min blogg. Och kollar man på "mest sökta termer just nu" på Bloggportalen, så är de, i följande ordning:

1. orgasm
2. sex
3. kåt
4. johanna sällström
5. naken
6. otrohet
7. oscarsgalan
8. britney

Svenska bloggläsare i allmänhet är alltså först och främst intresserade av kvällstidningsskvaller och sex. Möjligen är de också lite svartsjuka av sig och lever i dåliga förhållanden (om man tänker på punkt 6 då).


Om man ofta söker på ord som sex, kåt och naken, och samtidigt bor ihop med någon, är det bra att känna till inställningarna i sin webläsare. Det är dumt dumt dumt, om den där autokorrigeringsfunktionen är ifylld. I alla fall om du vill hålla en del av ditt surfande för dig själv.
Jag kommer ihåg en dejt för några år sedan. Jag var hemma hos en kille jag dejtat ett tag, vi skulle se på film, som brukligt är så där i början. Medan han gick på toa skulle jag in på nätet och leta reda på något vi kunde ladda ner. Jag var helt tom i huvudet av all dejtnervositet, så jag tyckte det var logiskt att gå in på någon filmsajt för att kolla aktuella filmer. Men eftersom jag inte ens kom på någon filmsajt, gick jag in på Google. Jag började knappa in...f...i - och sen - tadaaa! - fyllde autofunktionen i med "fitta". OCH "fita".

Vi träffades aldrig igen efter det här. Och jag måste nog medge att chocken över hans stavningsproblem var minst lika stor som över hans internetvanor.