Ta hit dom!

Jag blir så förbannad på Sverigedemokraternas "Vi ska inte ta emot flyktingar, vi har nog med vårt. Utsatta människor ska hjälpas där de kommer ifrån".

Självklart ska vi också ge hjälp till självhjälp i fattiga länder, påverka lagstiftning mm. Men människor som flyr mitt under brinnande krig? Knappast. Igår träffade jag fyra ungdomar och lika många argument för att Sverigedemokraternas lösning är, för att utrycka det milt, SKIT.

Naema, 17 år, från Somalia:
Att fly är enda utvägen. När det är fullt krig i Mogadishu och ingen kan inte gå ut utan att riskera att hamna mitt i skottlossning. När soldater går in i folks hus och våldtar kvinnorna, och båda Naemas mostrar har drabbats. Hon är rädd att detsamma ska hända henne själv. Mamman tar arvet efter morfar för att sätta åtminstone ett av sina barn i säkerhet, långt borta. Naema vet att när hon väl är borta har hennes mamma ingen telefon, och hon kan aldrig ringa och säga att hon är i säkerhet. När hon kommer till det nya landet vet hon ingenting, har ingenting med sig. Människosmugglaren släpper av henne i Stockholm. Fem månader senare vet Naema fortfarande inte om hennes mamma och brodern lever, bara att striderna i hemstaden är värre än någonsin.

Eller:
Bahri, 16 år, Kurdistan (Irak):
Att fly är enda utvägen. När Bahri inte får gå i skolan för att han är kurd. När det är krig. För att för varje självmordsbombare som dör kommer en ny. Familjen sparar för att Bahri ska sättas i säkerhet. Han går ensam till fots i ett dygn för att komma till gränsen. Sedan följer en helvetesfärd som påminner om nazisternas fångtransporter av judar. De sitter fem personer i en lastbil. På 16 dagar får de inte komma ut en enda gång. Det är för farligt. De får mat - om man kan kalla det mat, det är mest kakor, en gång om dagen. De kissar och bajsar i en påse. Det blir bråk om pengar med smugglarna, och en av dem misshandlas till döds framför Bahris ögon. Den döda, eller halvdöda kroppen slängs ut ur bilen, och resan fortsätter. Till Sverige. Här kan Bahri bara tänka på din familj. När kriget är slut vill han tillbaka - det är ju hans land. Men nu? Det går inte.