I'm a huge fan

Ibland intervjuar jag personer jag verkligen beundrar. Idag var det Jonas Gardell.
Jag har läst i stort sett alla hans böcker med den högsta njutning. Få böcker har orsakat sådana känslostormar i mig som hans. Jag älskar Jonas Gardells litteratur, helt enkelt.

Jag vet att en del journalister under intervjun berättar för sina idoler att de är stora fan eller till och med ber om autografer. Det skulle jag aldrig kunna göra. Det kanske är löjligt, men det känns bara smörigt och oproffsigt. Vad ska personen svara efter ett "åh, jag tycker bara du är så bra!"? Nä, då låter jag hellre bli.
När jag pratar med personen i fråga kan jag inte se kändisen framför mig. Personen i luren är ju bara en person vilken som. Det är ju bra i och för sig. Annars skulle jag säkert bli skitnervös (som jag blev när jag som nuytuexaminerad intervjuade en hyllad komiker, utan förkunskaper om personens inneboende dryghet. Det gick åt helvete. Han mobbade ut mig och när jag lade på luren svalde jag gråten). Men samtidigt, personen i fråga kanske blir jätteglad och smickrad. Varför hålla inne på komplimanger, liksom?
Men okej.

Till er som jag aldrig sade något till:
Jonas Gardell: Din litteratur är underbar och har berört mig djupt, djupt.
Håkan Hellström: Din musik satte ord på allt jag kände som tonåring (i efterhand) och hjälpte mig att fatta svåra beslut under en period av mitt liv.
Marika Lagercrantz: Ditt skådespeleri känns så äkta, och du utstrålar integritet, intelligens och godhet.
Elisabeth Ohlson: Jag har älskat dina bilder ända sedan jag ramlade över boken om Ecce Homo-utställningen på bokrean i Karlshamn. Fortsätt provocera!
Jonas Hassen Khemiri: Du är så smart att det är läskigt...
Carina Berg och Annica Lantz: Ni är helt knäppa, men jag älskar er! (ni fattar, det går ju inte att säga i en intervju)

Puss och kram från ert fan i Götet