Jag har...
...läst ut boken "...och bli ett vackert lik" (den var sådär, ibland ganska styltig dialog, men helt ok och på sina ställen gripande.)
...fikat, lunchat, druckit kaffe.
...surfat igenom alla bloggar jag brukar läsa. Två gånger. Minst.
...googlat efter gamla barndomskompisar/förälskelser. Hittade ett tv-inslag med en av mina gamla bästisar och ett dopfoto med en annan bästis + hennes bebis. Weird.
...slappat i en solstol i trädgården.
...lagt upp ett par byxor.
Nu finns det absolut inga ursäkter längre. Nu måste jag börja skriva på de där förbannade artiklarna. Det. Är. Så. Svårt. Ibland.
måndag 30 april 2007
söndag 29 april 2007
Utsikt från min flickrum
Att växa upp så här kan inte ge annat än en harmonisk och ytterst balanserad människa.
Mellan mamma och pappa
Sitter i mitt gamla flickrum/pappas nya arbetsrum/gästrum och skriver. Jag ser ut över hagen som gränsar till vår tomt. Där blommar hagtornen för fullt, och bokarna håller som bäst på att spricka upp. Ska jag tillägga att himlen är så där vårigt ljusblå? Det är total idyll. Snart tar jag bilen in till Ronneby och hälsar på min mammas mycket crazy släkt. Att umgås med dem är som att leva inuti filmen Gökboet. Ganska påfrestande i längden, alltså (Man lär sig efter ett tag att härda ut, men mer än ett ett dygn i taget är totalt - och jag överdriver inte här - omöjligt).
På tal om jobbig släkt. 12-åriga Ireland, dotter till Alec Baldwin och Kim Basinger, verkar inte ha det så lätt. Nyligen läckte ett voice mail från Alec till dottern ut till pressen (givetvis via Basinger och advokat). Där kallar pappan Ireland för "a thoughtless little pig", bland annat.
Usch, att lyssna på en crazy pappa-Alec ger mig kalla skilsmässo-kårar längs med ryggraden.
Underbara Gallery of the Absurd har som vanligt gjort konst av skvallret.
På tal om jobbig släkt. 12-åriga Ireland, dotter till Alec Baldwin och Kim Basinger, verkar inte ha det så lätt. Nyligen läckte ett voice mail från Alec till dottern ut till pressen (givetvis via Basinger och advokat). Där kallar pappan Ireland för "a thoughtless little pig", bland annat.
Usch, att lyssna på en crazy pappa-Alec ger mig kalla skilsmässo-kårar längs med ryggraden.
Underbara Gallery of the Absurd har som vanligt gjort konst av skvallret.
torsdag 26 april 2007
Ta hit dom!
Jag blir så förbannad på Sverigedemokraternas "Vi ska inte ta emot flyktingar, vi har nog med vårt. Utsatta människor ska hjälpas där de kommer ifrån".
Självklart ska vi också ge hjälp till självhjälp i fattiga länder, påverka lagstiftning mm. Men människor som flyr mitt under brinnande krig? Knappast. Igår träffade jag fyra ungdomar och lika många argument för att Sverigedemokraternas lösning är, för att utrycka det milt, SKIT.
Naema, 17 år, från Somalia:
Att fly är enda utvägen. När det är fullt krig i Mogadishu och ingen kan inte gå ut utan att riskera att hamna mitt i skottlossning. När soldater går in i folks hus och våldtar kvinnorna, och båda Naemas mostrar har drabbats. Hon är rädd att detsamma ska hända henne själv. Mamman tar arvet efter morfar för att sätta åtminstone ett av sina barn i säkerhet, långt borta. Naema vet att när hon väl är borta har hennes mamma ingen telefon, och hon kan aldrig ringa och säga att hon är i säkerhet. När hon kommer till det nya landet vet hon ingenting, har ingenting med sig. Människosmugglaren släpper av henne i Stockholm. Fem månader senare vet Naema fortfarande inte om hennes mamma och brodern lever, bara att striderna i hemstaden är värre än någonsin.
Eller:
Bahri, 16 år, Kurdistan (Irak):
Att fly är enda utvägen. När Bahri inte får gå i skolan för att han är kurd. När det är krig. För att för varje självmordsbombare som dör kommer en ny. Familjen sparar för att Bahri ska sättas i säkerhet. Han går ensam till fots i ett dygn för att komma till gränsen. Sedan följer en helvetesfärd som påminner om nazisternas fångtransporter av judar. De sitter fem personer i en lastbil. På 16 dagar får de inte komma ut en enda gång. Det är för farligt. De får mat - om man kan kalla det mat, det är mest kakor, en gång om dagen. De kissar och bajsar i en påse. Det blir bråk om pengar med smugglarna, och en av dem misshandlas till döds framför Bahris ögon. Den döda, eller halvdöda kroppen slängs ut ur bilen, och resan fortsätter. Till Sverige. Här kan Bahri bara tänka på din familj. När kriget är slut vill han tillbaka - det är ju hans land. Men nu? Det går inte.
Självklart ska vi också ge hjälp till självhjälp i fattiga länder, påverka lagstiftning mm. Men människor som flyr mitt under brinnande krig? Knappast. Igår träffade jag fyra ungdomar och lika många argument för att Sverigedemokraternas lösning är, för att utrycka det milt, SKIT.
Naema, 17 år, från Somalia:
Att fly är enda utvägen. När det är fullt krig i Mogadishu och ingen kan inte gå ut utan att riskera att hamna mitt i skottlossning. När soldater går in i folks hus och våldtar kvinnorna, och båda Naemas mostrar har drabbats. Hon är rädd att detsamma ska hända henne själv. Mamman tar arvet efter morfar för att sätta åtminstone ett av sina barn i säkerhet, långt borta. Naema vet att när hon väl är borta har hennes mamma ingen telefon, och hon kan aldrig ringa och säga att hon är i säkerhet. När hon kommer till det nya landet vet hon ingenting, har ingenting med sig. Människosmugglaren släpper av henne i Stockholm. Fem månader senare vet Naema fortfarande inte om hennes mamma och brodern lever, bara att striderna i hemstaden är värre än någonsin.
Eller:
Bahri, 16 år, Kurdistan (Irak):
Att fly är enda utvägen. När Bahri inte får gå i skolan för att han är kurd. När det är krig. För att för varje självmordsbombare som dör kommer en ny. Familjen sparar för att Bahri ska sättas i säkerhet. Han går ensam till fots i ett dygn för att komma till gränsen. Sedan följer en helvetesfärd som påminner om nazisternas fångtransporter av judar. De sitter fem personer i en lastbil. På 16 dagar får de inte komma ut en enda gång. Det är för farligt. De får mat - om man kan kalla det mat, det är mest kakor, en gång om dagen. De kissar och bajsar i en påse. Det blir bråk om pengar med smugglarna, och en av dem misshandlas till döds framför Bahris ögon. Den döda, eller halvdöda kroppen slängs ut ur bilen, och resan fortsätter. Till Sverige. Här kan Bahri bara tänka på din familj. När kriget är slut vill han tillbaka - det är ju hans land. Men nu? Det går inte.
tisdag 24 april 2007
I'm a huge fan
Ibland intervjuar jag personer jag verkligen beundrar. Idag var det Jonas Gardell.
Jag har läst i stort sett alla hans böcker med den högsta njutning. Få böcker har orsakat sådana känslostormar i mig som hans. Jag älskar Jonas Gardells litteratur, helt enkelt.
Jag vet att en del journalister under intervjun berättar för sina idoler att de är stora fan eller till och med ber om autografer. Det skulle jag aldrig kunna göra. Det kanske är löjligt, men det känns bara smörigt och oproffsigt. Vad ska personen svara efter ett "åh, jag tycker bara du är så bra!"? Nä, då låter jag hellre bli.
När jag pratar med personen i fråga kan jag inte se kändisen framför mig. Personen i luren är ju bara en person vilken som. Det är ju bra i och för sig. Annars skulle jag säkert bli skitnervös (som jag blev när jag som nuytuexaminerad intervjuade en hyllad komiker, utan förkunskaper om personens inneboende dryghet. Det gick åt helvete. Han mobbade ut mig och när jag lade på luren svalde jag gråten). Men samtidigt, personen i fråga kanske blir jätteglad och smickrad. Varför hålla inne på komplimanger, liksom?
Men okej.
Till er som jag aldrig sade något till:
Jonas Gardell: Din litteratur är underbar och har berört mig djupt, djupt.
Håkan Hellström: Din musik satte ord på allt jag kände som tonåring (i efterhand) och hjälpte mig att fatta svåra beslut under en period av mitt liv.
Marika Lagercrantz: Ditt skådespeleri känns så äkta, och du utstrålar integritet, intelligens och godhet.
Elisabeth Ohlson: Jag har älskat dina bilder ända sedan jag ramlade över boken om Ecce Homo-utställningen på bokrean i Karlshamn. Fortsätt provocera!
Jonas Hassen Khemiri: Du är så smart att det är läskigt...
Carina Berg och Annica Lantz: Ni är helt knäppa, men jag älskar er! (ni fattar, det går ju inte att säga i en intervju)
Puss och kram från ert fan i Götet
Jag har läst i stort sett alla hans böcker med den högsta njutning. Få böcker har orsakat sådana känslostormar i mig som hans. Jag älskar Jonas Gardells litteratur, helt enkelt.
Jag vet att en del journalister under intervjun berättar för sina idoler att de är stora fan eller till och med ber om autografer. Det skulle jag aldrig kunna göra. Det kanske är löjligt, men det känns bara smörigt och oproffsigt. Vad ska personen svara efter ett "åh, jag tycker bara du är så bra!"? Nä, då låter jag hellre bli.
När jag pratar med personen i fråga kan jag inte se kändisen framför mig. Personen i luren är ju bara en person vilken som. Det är ju bra i och för sig. Annars skulle jag säkert bli skitnervös (som jag blev när jag som nuytuexaminerad intervjuade en hyllad komiker, utan förkunskaper om personens inneboende dryghet. Det gick åt helvete. Han mobbade ut mig och när jag lade på luren svalde jag gråten). Men samtidigt, personen i fråga kanske blir jätteglad och smickrad. Varför hålla inne på komplimanger, liksom?
Men okej.
Till er som jag aldrig sade något till:
Jonas Gardell: Din litteratur är underbar och har berört mig djupt, djupt.
Håkan Hellström: Din musik satte ord på allt jag kände som tonåring (i efterhand) och hjälpte mig att fatta svåra beslut under en period av mitt liv.
Marika Lagercrantz: Ditt skådespeleri känns så äkta, och du utstrålar integritet, intelligens och godhet.
Elisabeth Ohlson: Jag har älskat dina bilder ända sedan jag ramlade över boken om Ecce Homo-utställningen på bokrean i Karlshamn. Fortsätt provocera!
Jonas Hassen Khemiri: Du är så smart att det är läskigt...
Carina Berg och Annica Lantz: Ni är helt knäppa, men jag älskar er! (ni fattar, det går ju inte att säga i en intervju)
Puss och kram från ert fan i Götet
måndag 23 april 2007
Mina läsare - puckon?
Taskig rubrik, eller hur? Nu menar jag inte alla läsare, utan kanske bara några få av alla som hamnar här via Google. De som till exempel söker på "hamster djursex kåt", alltså riktiga pervon. Jag hade en sån besökare för ett tag sedan.
Det är alltid lika spännande att kolla Statcounters analys av vad mina besökare sökt efter, för att komma just hit.
Topp 5 knäppaste googlingar som lett folk till min sida:
5. kåt
4. johanna sällström naken
3. kvinna får kuk
2. vad är kuk
1. glass kuk
Många internetanvändare där ute har svårt med stavning och att skriva ihop ord. Den som till exempel sökte på "glass kuk" måste nog ha varit ute efter "glasskuk", tror ni inte? Om personen då hade skrivit ihop orden, hade han eller hon lättare hittat rätt.
Nummer fyra, "johanna sällström naken", skulle säkert få bättre träffar om namnet sattes inom citationstecken. Och trean "vad är kuk" (det mest klottrade ordet i Sverige/orsaken till att bäraren i genomsnitt får 20 procent högre lön än de utan) hade säkert hamnat mer rätt om han eller hon lagt till ett frågetecken efter.
Jag måste ju också vara lite självkritisk här. Jag skulle kanske sluta skriva könsord. Då hade jag sluppit de här - visserligen väldigt roliga - listorna. Kanske är det jag som är pervot, ändå.
Det är alltid lika spännande att kolla Statcounters analys av vad mina besökare sökt efter, för att komma just hit.
Topp 5 knäppaste googlingar som lett folk till min sida:
5. kåt
4. johanna sällström naken
3. kvinna får kuk
2. vad är kuk
1. glass kuk
Många internetanvändare där ute har svårt med stavning och att skriva ihop ord. Den som till exempel sökte på "glass kuk" måste nog ha varit ute efter "glasskuk", tror ni inte? Om personen då hade skrivit ihop orden, hade han eller hon lättare hittat rätt.
Nummer fyra, "johanna sällström naken", skulle säkert få bättre träffar om namnet sattes inom citationstecken. Och trean "vad är kuk" (det mest klottrade ordet i Sverige/orsaken till att bäraren i genomsnitt får 20 procent högre lön än de utan) hade säkert hamnat mer rätt om han eller hon lagt till ett frågetecken efter.
Jag måste ju också vara lite självkritisk här. Jag skulle kanske sluta skriva könsord. Då hade jag sluppit de här - visserligen väldigt roliga - listorna. Kanske är det jag som är pervot, ändå.
söndag 22 april 2007
Isklump be gone
Jag låg och söndagsslumrade under en filt i soffan, det var strax efter frukost och jag hade inget bättre för mig. Det regnade ute, jag hade ont i halsen och en bra bit kvar av JD Salingers Catcher in the rye. Strax efter att 17-årige Holden Caulfield lagt sig att sova på en bänk i New Yorks tunnelbana somnade även jag. Och vaknade av att mobilen ringer. Det är min redovisningskonsult.
Hon ber om ursäkt för att hon ringer så här på helgen, säger hon, men hon är färdig med mitt bokslut.
Jag blir plötsligt klarvaken. Sedan vi sågs för några månader sedan har jag haft en isklump i magen. 100 000 kronor i kvarskatt, hade hon tippat på då. Nu drar hon sig för att säga det. Hon pratar runt runt om periodiseringsfonder ett tag utan att nämna några siffror. Jag hör knappt orden, tänker bara att "Nu, nu kommer det". Sanningens minut. Men det kommer inget, hon pratar på om allt annat än det allra viktigaste. Kanske är hon också nervös, tänker jag. Kanske är det mer än 100 000 kronor. Kan det vara så mycket?
Hur mycket? frågar jag till sist. Med en ganska ynklig röst, måste jag erkänna.
Det visar sig bli halva priset och jag känner mig nästan lika upprymd som när jag av en slump hamnade i en affär som reade ut La Perla-underkläder för 15 spänn trosan.
50 lax alltså, och det var ungefär vad jag räknat med, och lagt undan på mitt företagskonto.
Plötsligt känns livet mycket lättare att leva. Vi lägger på och jag sätter mig upp, lugn i kroppen. Isklumpen är borta.
Det enda jag kan sakna nuförtiden är den där positiva överraskningen deklarationen ofta blev som a-skattare. Numera kommer jag aldrig öppna det där kuvertet och se att - hoppsan, 2327 kronor tillbaka! Men å andra sidan har jag bara mig själv att skylla nu. Det duger ganska gott det med.
Hon ber om ursäkt för att hon ringer så här på helgen, säger hon, men hon är färdig med mitt bokslut.
Jag blir plötsligt klarvaken. Sedan vi sågs för några månader sedan har jag haft en isklump i magen. 100 000 kronor i kvarskatt, hade hon tippat på då. Nu drar hon sig för att säga det. Hon pratar runt runt om periodiseringsfonder ett tag utan att nämna några siffror. Jag hör knappt orden, tänker bara att "Nu, nu kommer det". Sanningens minut. Men det kommer inget, hon pratar på om allt annat än det allra viktigaste. Kanske är hon också nervös, tänker jag. Kanske är det mer än 100 000 kronor. Kan det vara så mycket?
Hur mycket? frågar jag till sist. Med en ganska ynklig röst, måste jag erkänna.
Det visar sig bli halva priset och jag känner mig nästan lika upprymd som när jag av en slump hamnade i en affär som reade ut La Perla-underkläder för 15 spänn trosan.
50 lax alltså, och det var ungefär vad jag räknat med, och lagt undan på mitt företagskonto.
Plötsligt känns livet mycket lättare att leva. Vi lägger på och jag sätter mig upp, lugn i kroppen. Isklumpen är borta.
Det enda jag kan sakna nuförtiden är den där positiva överraskningen deklarationen ofta blev som a-skattare. Numera kommer jag aldrig öppna det där kuvertet och se att - hoppsan, 2327 kronor tillbaka! Men å andra sidan har jag bara mig själv att skylla nu. Det duger ganska gott det med.
måndag 16 april 2007
Väx upp och släpp kuken
Surfade in på filmkritikern Emma Gray Munthes blogg, där hon lagt ut ett par kommentarer hon fått.
"Emma borde låta sig själv få mer kuk och sluta upp med att tro att hennes efternamn är coolt!" - är en av dem.
Det är ju inte ovanligt att framför allt kvinnor får kritik (om det nu kan kallas det) som grundar sig på att de får för lite sex, alternativt att kvinnan i fråga är frigid. Får hon nog bara ett ordentligt skjut kommer hon nog sluta upp att gnälla och trilskas så förbannat.
Vad är den här grejen med anonyma puckon och kukar? Varför är det just kuk de tycker att man behöver? Jag skulle verkligen vilja veta vad det grundar sig i. Det är detsamma med folk som klottrar könsord på toaletter. Av allt man kan skriva när man väl har tillfället till det, så är de de mest frekventa.
Vad är det som gör att personen ifråga tar upp en penna och tänker "hm, vad ska jag skriva... Aha - jag skriver KUK!" Och så går de därifrån med en känsla av, ja vad? Tillfredsställelse?
Get over it, säger jag.
"Emma borde låta sig själv få mer kuk och sluta upp med att tro att hennes efternamn är coolt!" - är en av dem.
Det är ju inte ovanligt att framför allt kvinnor får kritik (om det nu kan kallas det) som grundar sig på att de får för lite sex, alternativt att kvinnan i fråga är frigid. Får hon nog bara ett ordentligt skjut kommer hon nog sluta upp att gnälla och trilskas så förbannat.
Vad är den här grejen med anonyma puckon och kukar? Varför är det just kuk de tycker att man behöver? Jag skulle verkligen vilja veta vad det grundar sig i. Det är detsamma med folk som klottrar könsord på toaletter. Av allt man kan skriva när man väl har tillfället till det, så är de de mest frekventa.
Vad är det som gör att personen ifråga tar upp en penna och tänker "hm, vad ska jag skriva... Aha - jag skriver KUK!" Och så går de därifrån med en känsla av, ja vad? Tillfredsställelse?
Get over it, säger jag.
torsdag 12 april 2007
Göteborg-Stockholm 1-0
Min vän Mia är tillbaka i Göteborg, efter ett drygt halvår i huvudstaden. När hon stack lämnade hon ett hål efter sig. Ett hål som tidigare fyllts med timmar av dösnack, oräkneliga telefonsamtal där vi uppdaterade våra liv för varann, spontana fikor och långa samtal om Livet, Kärleken och Prestaionsångesten. Ingen annan i min bekantskapskrets är så sponant med på att hitta på grejer som hon, vilket är bra när man vill hitta på något NU. Eller max om en timme eller två.
Hon stack för att leta jobb, och hon hann visserligen avverka två stycken, men inget som hon var utbildad till. Under tiden har jag fått nys om flera grejer på västkusten, som hon skulle kunna haft tjing på om hon var kvar.
Detgjorde att Mia nu återigen är tillbaka i Göteborgs trygga famn. Det var visst något med en lägenhet också, men jag tror att det var saknaden efter mig som övervägde.
Hon stack för att leta jobb, och hon hann visserligen avverka två stycken, men inget som hon var utbildad till. Under tiden har jag fått nys om flera grejer på västkusten, som hon skulle kunna haft tjing på om hon var kvar.
Detgjorde att Mia nu återigen är tillbaka i Göteborgs trygga famn. Det var visst något med en lägenhet också, men jag tror att det var saknaden efter mig som övervägde.
I brist på bättre
Tio första
Första bästa kompis: Sofie Stigsson
Första bil: Jag väntar fortfarande på att mina föräldrar ska ge mig en i födelsedagspresent.
Första kärlek: Robin Z, genom hela lågstadiet ;-)
Första husdjur: Smulan, guldhamstern som aldrig ville dö.
Första semester: Jag reste ganska mycket med min reseledarpappa. Det var säkert någon bussresa till någonstans i Tyskland, med ett stopp i Kassel.
Första jobb: Städade kontor vid ett stenbrott, ett omöjligt uppdrag med nerskitna toaletter, snus och stendamm överallt.
Första köpta skiva: Metropol (musikradioprogrammets bästa hits genom tiderna)
Första riktiga kärlek: Micke
Första piercing: I öronen, tio år gammal. Pappa höll handen.
Första konsert: Dia Psalma på Rainbow i Ronneby. Ulke var dösnygg, vi tog på hans skinnpaj. Min kompis Anna grät hysteriskt.
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Skvätten Malibu som jag hällde i min hallonsmoothie häromkvällen.
Senaste bilfärd: Skjutsen hem från pojkvännens päron på Påskdagen.
Senaste filmen du såg: Man on The Moon på tv för någon vecka sedan.
Senaste ringda telefonsamtal: Till Skatteupplysningen nyss. Det var upptaget.
Senaste bubbelbadet: Någon vecka innan jag flyttade från min gamla lägenhet.
Senaste spelade cd: Debut med Björk igår.
Senaste kyss: Imorse, i trappuppgången.
Senaste gången du grät: Jag hulkade till lite vid frukosten för någon vecka sedan, när jag läste något halv-cheasy i morgontidningen. Hormonerna jävlades antagligen.
Senaste måltiden: Frukosten imorse. Kokt ägg, te, yogurt med pumpakärnor och hembakt dinkelbröd med fransk senap och avokado.
Sju saker du har på dig just nu
1. svarta smala jeans
2. grönt linne
3. kortärmad, gul cardigan med bruna små moln på
4. svarta/blåa sneakers
5. svart klocka
6. svart hårband
7. stora pärlörhängen
Sex saker du gjort idag
1. Förberett mig för att gå och se "En obekväm sanning".
2. Låtit bli på grund av lathet.
3. Ringt Skatteupplysningen.
4. Skrivit en rapport till Metro inför mötet ikväll
5. Raggat en intervju med Camilla Läckberg
6. Irriterat mig över att min jobb-hemsida inte funkar
Fem favoritsaker utan rangordning
1. Min ganska nya Sony Ericsson-mobil med radio
2. Min inspelningsmanick
3. Solbrillorna
4. Mina nya röda kilklackssandaler i läder.
5. Min fina fina cykel
Första bästa kompis: Sofie Stigsson
Första bil: Jag väntar fortfarande på att mina föräldrar ska ge mig en i födelsedagspresent.
Första kärlek: Robin Z, genom hela lågstadiet ;-)
Första husdjur: Smulan, guldhamstern som aldrig ville dö.
Första semester: Jag reste ganska mycket med min reseledarpappa. Det var säkert någon bussresa till någonstans i Tyskland, med ett stopp i Kassel.
Första jobb: Städade kontor vid ett stenbrott, ett omöjligt uppdrag med nerskitna toaletter, snus och stendamm överallt.
Första köpta skiva: Metropol (musikradioprogrammets bästa hits genom tiderna)
Första riktiga kärlek: Micke
Första piercing: I öronen, tio år gammal. Pappa höll handen.
Första konsert: Dia Psalma på Rainbow i Ronneby. Ulke var dösnygg, vi tog på hans skinnpaj. Min kompis Anna grät hysteriskt.
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Skvätten Malibu som jag hällde i min hallonsmoothie häromkvällen.
Senaste bilfärd: Skjutsen hem från pojkvännens päron på Påskdagen.
Senaste filmen du såg: Man on The Moon på tv för någon vecka sedan.
Senaste ringda telefonsamtal: Till Skatteupplysningen nyss. Det var upptaget.
Senaste bubbelbadet: Någon vecka innan jag flyttade från min gamla lägenhet.
Senaste spelade cd: Debut med Björk igår.
Senaste kyss: Imorse, i trappuppgången.
Senaste gången du grät: Jag hulkade till lite vid frukosten för någon vecka sedan, när jag läste något halv-cheasy i morgontidningen. Hormonerna jävlades antagligen.
Senaste måltiden: Frukosten imorse. Kokt ägg, te, yogurt med pumpakärnor och hembakt dinkelbröd med fransk senap och avokado.
Sju saker du har på dig just nu
1. svarta smala jeans
2. grönt linne
3. kortärmad, gul cardigan med bruna små moln på
4. svarta/blåa sneakers
5. svart klocka
6. svart hårband
7. stora pärlörhängen
Sex saker du gjort idag
1. Förberett mig för att gå och se "En obekväm sanning".
2. Låtit bli på grund av lathet.
3. Ringt Skatteupplysningen.
4. Skrivit en rapport till Metro inför mötet ikväll
5. Raggat en intervju med Camilla Läckberg
6. Irriterat mig över att min jobb-hemsida inte funkar
Fem favoritsaker utan rangordning
1. Min ganska nya Sony Ericsson-mobil med radio
2. Min inspelningsmanick
3. Solbrillorna
4. Mina nya röda kilklackssandaler i läder.
5. Min fina fina cykel
söndag 8 april 2007
Gamla spel
Här kan man ladda ner massor av gamla, härliga spel. Tyvärr måste man länka till deras site för att få dem gratis. Därav denna post.
fredag 6 april 2007
Myndigheter
1. Centrala Studiestödsnämnden
Igår fick jag post från CSN, och det var inget påskkort. Nej, istället fick jag ett betalningskrav på sisådär 11 500 kronor. "Med önskan om en trevlig påskhelg!" skrev de inte.
Anledningen till kravet är att jag tjänade ungefär 10 procent mer under 2005 än man får med fullt studiemedel. De pengarna ska CSN nu ha in. Bums. Jag får cirka tre veckor på mig att betala. 11500 kronor. Där rök alla mina sparpengar och en jävla bit av min lön de närmaste månaderna.
2. Skatteverket (1)
Alla företagare jag känner, inklusive handläggare på Skatteverket, har sagt till mig att jag kan ta ut ungefär 50 procent av det jag tjänar som företagare (minus kostnaderna) i lön. Och det har jag gjort. Nu säger min redovisningskonsult att det är 60 procent som gäller. "Det ser ut som om du har betalat in 100 000 kronor för lite i skatt". Å-N-G-E-S-T
När jag ringer till kära Skatteverket för att kolla, bollas jag mellan tre olika personer. Ingen av dem vet, säkert. De ber mig ringa vidare. Vart då? Är det någon som borde veta så är det väl de?
Jag tröttnar på telefonköer och inkompetenta handläggare. Ringer istället till Spira, som hjälper andra att starta företag. De hänvisar mig till deras rådgivare. Som berättar att - jo, då - det är 60 procent som gäller.
GAH!
Nu visar det sig att jag ändå varit duktig och sparat pengar på mitt företagskonto, jag har trots allt inte tagit ut 50 procent i lön. Kanske, kanske får jag bara restskatt på, säg, 30 lök istället för 100. Helst ännu mindre. Om detta svävar jag ännu i ovisshet.
3. Skatteverket (2)
Jag läser om avdrag i verkets avdragslexikon:
"Företagsbot, sanktionsavgifter och mutor
Böter, offentligrättsliga sanktionsavgifter och mutor eller andra otillbörliga belöningar får du inte dra av."
Nähe?
Igår fick jag post från CSN, och det var inget påskkort. Nej, istället fick jag ett betalningskrav på sisådär 11 500 kronor. "Med önskan om en trevlig påskhelg!" skrev de inte.
Anledningen till kravet är att jag tjänade ungefär 10 procent mer under 2005 än man får med fullt studiemedel. De pengarna ska CSN nu ha in. Bums. Jag får cirka tre veckor på mig att betala. 11500 kronor. Där rök alla mina sparpengar och en jävla bit av min lön de närmaste månaderna.
2. Skatteverket (1)
Alla företagare jag känner, inklusive handläggare på Skatteverket, har sagt till mig att jag kan ta ut ungefär 50 procent av det jag tjänar som företagare (minus kostnaderna) i lön. Och det har jag gjort. Nu säger min redovisningskonsult att det är 60 procent som gäller. "Det ser ut som om du har betalat in 100 000 kronor för lite i skatt". Å-N-G-E-S-T
När jag ringer till kära Skatteverket för att kolla, bollas jag mellan tre olika personer. Ingen av dem vet, säkert. De ber mig ringa vidare. Vart då? Är det någon som borde veta så är det väl de?
Jag tröttnar på telefonköer och inkompetenta handläggare. Ringer istället till Spira, som hjälper andra att starta företag. De hänvisar mig till deras rådgivare. Som berättar att - jo, då - det är 60 procent som gäller.
GAH!
Nu visar det sig att jag ändå varit duktig och sparat pengar på mitt företagskonto, jag har trots allt inte tagit ut 50 procent i lön. Kanske, kanske får jag bara restskatt på, säg, 30 lök istället för 100. Helst ännu mindre. Om detta svävar jag ännu i ovisshet.
3. Skatteverket (2)
Jag läser om avdrag i verkets avdragslexikon:
"Företagsbot, sanktionsavgifter och mutor
Böter, offentligrättsliga sanktionsavgifter och mutor eller andra otillbörliga belöningar får du inte dra av."
Nähe?
onsdag 4 april 2007
Klimatsmart?
Är du klimatsmart? Det kan man testa på Aftonbladet här. Ganska roligt, faktiskt. Med mina nya vanor kommer jag spara jorden några hundra kilo koldioxid. Känns fint.
Min vän Markus som jag fick idén från hade missuppfattat det hela helt, och trodde att tidningen verkligen skickar hem en jordglob i plast till alla som deltar. Så klart inte. Så puckade/så slösaktiga är de inte.
Man får en jordglob i cyberrymden, Markus! =)
Min vän Markus som jag fick idén från hade missuppfattat det hela helt, och trodde att tidningen verkligen skickar hem en jordglob i plast till alla som deltar. Så klart inte. Så puckade/så slösaktiga är de inte.
Man får en jordglob i cyberrymden, Markus! =)
tisdag 3 april 2007
Pojken som födde sin tvilling
Den mest äckliga dokumentär jag någonsin sett, snart i repris på TV4:
Den 15 april: Pojken som födde sin tvilling
Brittisk dokumentär från 2003. Om den sjuårige pojken Alamjan, som var "gravid" med sin egen tvilling. Inuti Alamjan fann läkarna igenkännbara lemmar och naglar, en del av ett huvud med hår och tänder samt genitalier. Tvillingen var vid liv och levde på sin bror som en parasit. Om detta inte upptäckts hade det till slut tagit livet av Almajan. Den här typen av tvilling är en av de mest ovanliga abnormaliteterna, men kampen om överlevnad pågår mellan alla tvillingar i livmodern och ofta förlorar man en av dem under graviditeten.
Kanal 5:s klassiker som Hjälp, mina bröst är för stora! och Hjälp, jag onanerar! kommer inte ens i närheten av denna freakshow.
måndag 2 april 2007
Fredrik Virtanen - stjärnskribent?
Ibland går det verkligen inflation i medias användande av olika prefix och suffix. En biolog/författare jag intervjuade nyligen fick heta "Deckardrottning" i Metro-rubriken. Författaren hade kommit ut med sin andra bok, lite tveksamt med det epitetet då...
Aftonbladet puffar för sin webb-tv på ettan idag, där "Klick! går till sängs med stärnskribenten Virtanen".
Anledningen till att jag ibland tvekar att skriva för haussande tidningar är att man ska tvingas blåsa upp sina nyheter/personer, så till den grad att man efteråt känner "njae, riktigt så var det ju inte". Det har ju hänt även i mer trovärdiga (och färglösare) tidningar som Sydöstran, till exempe. Fast kanske är alla dessa "stjärn", "super", "chock" och "kaos", bara ett uttryck för att nyheten eller personen egentligen inte är så intressant.
Det var ju knappast nödvändigt att haussa Tsunamin, till exempel. "Vågchock över turistparadis"? Där var verkligheten mer skrämmande utan hjälp på vägen.
Aftonbladet puffar för sin webb-tv på ettan idag, där "Klick! går till sängs med stärnskribenten Virtanen".
Anledningen till att jag ibland tvekar att skriva för haussande tidningar är att man ska tvingas blåsa upp sina nyheter/personer, så till den grad att man efteråt känner "njae, riktigt så var det ju inte". Det har ju hänt även i mer trovärdiga (och färglösare) tidningar som Sydöstran, till exempe. Fast kanske är alla dessa "stjärn", "super", "chock" och "kaos", bara ett uttryck för att nyheten eller personen egentligen inte är så intressant.
Det var ju knappast nödvändigt att haussa Tsunamin, till exempel. "Vågchock över turistparadis"? Där var verkligheten mer skrämmande utan hjälp på vägen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
