Menskossa

Mitt humör svänger ganska kraftigt just nu. Från att vanligen vara ganska glad och framåt har jag känt mig totalt under isen och tyckt att livet är en grå soppa av förutsägbara tråkigheter. Igår gjorde jag en (1) kort intervju på jobbet, men satt ändå kvar och slösurfade till klockan halv fem. Orkade inte träna, inte laga mat. Var starkt inne på att köpa pizza, men ångrade mig när jag såg en ganska fet tjej i min egen ålder på spårvagnen. Tänkte "Nja, så sugen är jag nog inte". Hemskt, va?

Anyway, det blev tacos med mycket tabasco och grönsaker och choklad istället (för det är ju inte alls onyttigt). Sen hyrde jag film, tre för 25 spänn på Marilyn.

När jag vaknade i morse kändes allt mycket bättre, livet var härligt att leva igen. Exakt hur deppad jag varit dagen innan förstod jag när jag slängde en blick på filmtitlarna jag hyrt.

* Scener ur ett äktenskap (Bergman. Erland Josefsson och Liv Ullman har ett kärlekslöst och ganska icke-kommunikativt äktenskap tills han bedrar henne, hon bryter samman osv osv.)
* Bully (Unga tonåringar knarkar, våldtar, har ihjäl en kompis och lever ett liv utan ljus i tunneln. Regisserad av Larry King, som gjorde "Kids")
* Monster (Sann berättelse om Aileen Wuornos, prostituerad som blev seriemördare)

Nu har jag kunnat se ett mönster. De här en två dagarna av komplett mörker inträffar en gång i månaden.
Jag, som för många år sedan kallade min mamma för menskossa får nu ta och inse sanningen. Jag har blivit en själv.