Stod i kassakön på bokrean idag. Framför mig står en man i 40-årsåldern, som ska betala fem böcker som han lagt i en trave på disken. Alla är faktaböcker. Jag läser titlarna på bokryggarna:
- Kama Sutra (liten bok)
-Kama Sutra (stor bok)
- Heta nätter (eller något liknande)
- Sängkammarlekar (eller något liknande)
Övers ligger, väldigt diskret, en bok om djur&natur. Eller - hörde den också till temat? Creepy i så fall...
onsdag 28 februari 2007
Menskossa
Mitt humör svänger ganska kraftigt just nu. Från att vanligen vara ganska glad och framåt har jag känt mig totalt under isen och tyckt att livet är en grå soppa av förutsägbara tråkigheter. Igår gjorde jag en (1) kort intervju på jobbet, men satt ändå kvar och slösurfade till klockan halv fem. Orkade inte träna, inte laga mat. Var starkt inne på att köpa pizza, men ångrade mig när jag såg en ganska fet tjej i min egen ålder på spårvagnen. Tänkte "Nja, så sugen är jag nog inte". Hemskt, va?
Anyway, det blev tacos med mycket tabasco och grönsaker och choklad istället (för det är ju inte alls onyttigt). Sen hyrde jag film, tre för 25 spänn på Marilyn.
När jag vaknade i morse kändes allt mycket bättre, livet var härligt att leva igen. Exakt hur deppad jag varit dagen innan förstod jag när jag slängde en blick på filmtitlarna jag hyrt.
* Scener ur ett äktenskap (Bergman. Erland Josefsson och Liv Ullman har ett kärlekslöst och ganska icke-kommunikativt äktenskap tills han bedrar henne, hon bryter samman osv osv.)
* Bully (Unga tonåringar knarkar, våldtar, har ihjäl en kompis och lever ett liv utan ljus i tunneln. Regisserad av Larry King, som gjorde "Kids")
* Monster (Sann berättelse om Aileen Wuornos, prostituerad som blev seriemördare)
Nu har jag kunnat se ett mönster. De här en två dagarna av komplett mörker inträffar en gång i månaden.
Jag, som för många år sedan kallade min mamma för menskossa får nu ta och inse sanningen. Jag har blivit en själv.
Anyway, det blev tacos med mycket tabasco och grönsaker och choklad istället (för det är ju inte alls onyttigt). Sen hyrde jag film, tre för 25 spänn på Marilyn.
När jag vaknade i morse kändes allt mycket bättre, livet var härligt att leva igen. Exakt hur deppad jag varit dagen innan förstod jag när jag slängde en blick på filmtitlarna jag hyrt.
* Scener ur ett äktenskap (Bergman. Erland Josefsson och Liv Ullman har ett kärlekslöst och ganska icke-kommunikativt äktenskap tills han bedrar henne, hon bryter samman osv osv.)
* Bully (Unga tonåringar knarkar, våldtar, har ihjäl en kompis och lever ett liv utan ljus i tunneln. Regisserad av Larry King, som gjorde "Kids")
* Monster (Sann berättelse om Aileen Wuornos, prostituerad som blev seriemördare)
Nu har jag kunnat se ett mönster. De här en två dagarna av komplett mörker inträffar en gång i månaden.
Jag, som för många år sedan kallade min mamma för menskossa får nu ta och inse sanningen. Jag har blivit en själv.
tisdag 27 februari 2007
Cirkusjournalistik
Det här tar väl ändå priset.
Niclas Rislund är Expressen-reportern som dömdes i hovrätten för att under Fabian Bengtsson-kidnappningen ha låtsats vara polis för att få ut hemligt material.
Numera jobbar han på Dagens Media. Där har han idag skrivit en nyhetsartikel - om sig själv och sitt fall.
Chefredaktörens förklaring till Resumé:
– Vi sitter i pressläggning. Han var den som snabbast kunde sätta sig in i ämnet, säger chefredaktören Rolf van den Brink."
Lite kuriosa: I en gammal krönika (2005-09) på Dagens media går att läsa hur Amanda Renberg satt i Dolce Vita i Kanal5 och grät ut över hur Expressen-journalisten Niclas Rislund hängde ut hennes relation med Mikael Persbrandt. Enligt krönikören var dock Amanda Renberg vid tv-tillfället tillsammans med Risberg.
"Och jag skulle ha känt med henne, om det nu inte vore så att hon idag är tillsammans med Niclas Rislund, killen som skrev den besudlande artikeln om henne och Persbrandt i Expressen. Där satt hon i tv och talade skit om sin pojkvän. Plötsligt förvandlades inslaget från gråt-tv till fantastisk underhållning. Amanda och Niclas har varit tillsammans i flera månader."
Det verkar vara jobbigt att vara en offentlig person. Men att vara både (ö)känd och journalist, med de maktmedel han eller hon besitter (särskilt när man når så mycket människor som när man arbetar på exempelvis Expressen eller Dagens Media) kräver ju en visst mått av...ja, sunt förnuft är väl den mest påfallande bristen i det här fallet.
Jag gillar också chefredaktörens kommentar om sen pressläggning - vem som helst hade kunnat skriva den texten Rislund skrev, med eller utan tidigare vetskap om fallet.
Att låta Rislund skriva, det är inte bara dumt, det är rent tjänstefel. En anmälan till YEN (Yrkesetiska nämnden), någon?
Niclas Rislund är Expressen-reportern som dömdes i hovrätten för att under Fabian Bengtsson-kidnappningen ha låtsats vara polis för att få ut hemligt material.
Numera jobbar han på Dagens Media. Där har han idag skrivit en nyhetsartikel - om sig själv och sitt fall.
Chefredaktörens förklaring till Resumé:
– Vi sitter i pressläggning. Han var den som snabbast kunde sätta sig in i ämnet, säger chefredaktören Rolf van den Brink."
Lite kuriosa: I en gammal krönika (2005-09) på Dagens media går att läsa hur Amanda Renberg satt i Dolce Vita i Kanal5 och grät ut över hur Expressen-journalisten Niclas Rislund hängde ut hennes relation med Mikael Persbrandt. Enligt krönikören var dock Amanda Renberg vid tv-tillfället tillsammans med Risberg.
"Och jag skulle ha känt med henne, om det nu inte vore så att hon idag är tillsammans med Niclas Rislund, killen som skrev den besudlande artikeln om henne och Persbrandt i Expressen. Där satt hon i tv och talade skit om sin pojkvän. Plötsligt förvandlades inslaget från gråt-tv till fantastisk underhållning. Amanda och Niclas har varit tillsammans i flera månader."
Det verkar vara jobbigt att vara en offentlig person. Men att vara både (ö)känd och journalist, med de maktmedel han eller hon besitter (särskilt när man når så mycket människor som när man arbetar på exempelvis Expressen eller Dagens Media) kräver ju en visst mått av...ja, sunt förnuft är väl den mest påfallande bristen i det här fallet.
Jag gillar också chefredaktörens kommentar om sen pressläggning - vem som helst hade kunnat skriva den texten Rislund skrev, med eller utan tidigare vetskap om fallet.
Att låta Rislund skriva, det är inte bara dumt, det är rent tjänstefel. En anmälan till YEN (Yrkesetiska nämnden), någon?
måndag 26 februari 2007
Det kom ett brev från CSN...
"Enligt inkomstuppgifter från Skatteverket (jaha, och ni litar på dem, eller?/ Linas anm) har du haft en högre inkomst under 2005 än du meddelat CSN. Du kan därför bli skyldig att betala tillbaka de studiemedel rekryteringsbidrag som du inte har rätt till. "
Jag kommer antagligen att få betala tillbaka cirka 11000 kronor. Det suger. Okej, okej, det är ju inte mer än rätt. Men det är knäppt att de räknar med ens inkomst av näringsverksamhet, när det dras mycket mer skatt på de pengarna än på de man tjänar ihop som löneslav. Och det känns som en klump i magen att få ett sådant besked i efterhand (ungefär en månad efter det att min redovisningskonsult-kvinna tittar mig djupt i ögonen och säger "Du har betalat in 70 000 kronor för lite i skatt")
För de där 11 000 hade jag kunnat haft så mycket roligt. Till exempel:
- Tågluffat Europa runt i sommar. Miljövänligare än att flyga och mycket retro.
- Köpt lite nya möbler när jag flyttar ihop med min pojk. Både han och jag vet att flera av hans möbler är asfula, och jag skulle fått fria händer att avhjälpa katastrofen. Men nu - nu blir det att leva med furubyråer och blåa Rölleka-mönstrade mattor och bordsunderlägg i genomskinlig plast med äppel-tryck. Suck.
- Investerat i ett fackförbundsmedlemskap och lite allmänna försäkringar som jag och min lilla frilans-business behöver.
Undrar vad som händer härnäst, om jag helt enkelt får en inbetalningsblankett eller om de lägger de hela på min CSN-skuld? Jag hoppas på det senare...
Jag kommer antagligen att få betala tillbaka cirka 11000 kronor. Det suger. Okej, okej, det är ju inte mer än rätt. Men det är knäppt att de räknar med ens inkomst av näringsverksamhet, när det dras mycket mer skatt på de pengarna än på de man tjänar ihop som löneslav. Och det känns som en klump i magen att få ett sådant besked i efterhand (ungefär en månad efter det att min redovisningskonsult-kvinna tittar mig djupt i ögonen och säger "Du har betalat in 70 000 kronor för lite i skatt")
För de där 11 000 hade jag kunnat haft så mycket roligt. Till exempel:
- Tågluffat Europa runt i sommar. Miljövänligare än att flyga och mycket retro.
- Köpt lite nya möbler när jag flyttar ihop med min pojk. Både han och jag vet att flera av hans möbler är asfula, och jag skulle fått fria händer att avhjälpa katastrofen. Men nu - nu blir det att leva med furubyråer och blåa Rölleka-mönstrade mattor och bordsunderlägg i genomskinlig plast med äppel-tryck. Suck.
- Investerat i ett fackförbundsmedlemskap och lite allmänna försäkringar som jag och min lilla frilans-business behöver.
Undrar vad som händer härnäst, om jag helt enkelt får en inbetalningsblankett eller om de lägger de hela på min CSN-skuld? Jag hoppas på det senare...
fredag 23 februari 2007
Erik hade alltid velat ha en stor drule
Fnissade över Diegos intervju med "Erik" i ett tema om manlig plastikkirurgi.
Så här säger grabben, på tal om att tänka efter före:
"- Det är svårt att säga hur det blir i förväg. Man får se det som en option ungefär. I bästa fall blir den som man vill ha den"
och om hur det känns:
"- Direkt efteråt kändes det som om kuken skulle spricka. Ibland bränner det i hela apparaten. Det känns som att jag har halvribba hela tiden. Det är lite jobbigt. Jag måste ha kavajjackan på mig oftare, och kan aldrig ha lösa boxershorts under kostymbyxor. "
och frågan vi alla ställer oss - varför? Hade "Erik" ett lillfinger mellan benen? Nej då:
"Och så bestämde han sig, trots att han egentligen inte var missnöjd med hur hans penis såg ut från början.
- Jag har alltid velat ha en riktigt stor drule."
Så här säger grabben, på tal om att tänka efter före:
"- Det är svårt att säga hur det blir i förväg. Man får se det som en option ungefär. I bästa fall blir den som man vill ha den"
och om hur det känns:
"- Direkt efteråt kändes det som om kuken skulle spricka. Ibland bränner det i hela apparaten. Det känns som att jag har halvribba hela tiden. Det är lite jobbigt. Jag måste ha kavajjackan på mig oftare, och kan aldrig ha lösa boxershorts under kostymbyxor. "
och frågan vi alla ställer oss - varför? Hade "Erik" ett lillfinger mellan benen? Nej då:
"Och så bestämde han sig, trots att han egentligen inte var missnöjd med hur hans penis såg ut från början.
- Jag har alltid velat ha en riktigt stor drule."
torsdag 22 februari 2007
Dags att gå hem
Det är tomt och tyst på mitt kontor. Alla har gått hem för länge sen, och snön ligger i drivor på mitt fönsterbleck.
Klockan på Domkyrkan visar halv åtta, fast den syns knappt i februarimörkret. Den senaste timmen har jag korrläst ett nummer av tidningen jag jobbar för, hittat en massa fel som jag vet att redigeraren kommer att bli åh så irriterad över. Så får det vara.
Nu ska jag handla lite Royal Gala-äpplen till Bibi och dra hem.
Klockan på Domkyrkan visar halv åtta, fast den syns knappt i februarimörkret. Den senaste timmen har jag korrläst ett nummer av tidningen jag jobbar för, hittat en massa fel som jag vet att redigeraren kommer att bli åh så irriterad över. Så får det vara.
Nu ska jag handla lite Royal Gala-äpplen till Bibi och dra hem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
