Jag har...
...läst ut boken "...och bli ett vackert lik" (den var sådär, ibland ganska styltig dialog, men helt ok och på sina ställen gripande.)
...fikat, lunchat, druckit kaffe.
...surfat igenom alla bloggar jag brukar läsa. Två gånger. Minst.
...googlat efter gamla barndomskompisar/förälskelser. Hittade ett tv-inslag med en av mina gamla bästisar och ett dopfoto med en annan bästis + hennes bebis. Weird.
...slappat i en solstol i trädgården.
...lagt upp ett par byxor.
Nu finns det absolut inga ursäkter längre. Nu måste jag börja skriva på de där förbannade artiklarna. Det. Är. Så. Svårt. Ibland.
måndag 30 april 2007
söndag 29 april 2007
Utsikt från min flickrum
Att växa upp så här kan inte ge annat än en harmonisk och ytterst balanserad människa.
Mellan mamma och pappa
Sitter i mitt gamla flickrum/pappas nya arbetsrum/gästrum och skriver. Jag ser ut över hagen som gränsar till vår tomt. Där blommar hagtornen för fullt, och bokarna håller som bäst på att spricka upp. Ska jag tillägga att himlen är så där vårigt ljusblå? Det är total idyll. Snart tar jag bilen in till Ronneby och hälsar på min mammas mycket crazy släkt. Att umgås med dem är som att leva inuti filmen Gökboet. Ganska påfrestande i längden, alltså (Man lär sig efter ett tag att härda ut, men mer än ett ett dygn i taget är totalt - och jag överdriver inte här - omöjligt).
På tal om jobbig släkt. 12-åriga Ireland, dotter till Alec Baldwin och Kim Basinger, verkar inte ha det så lätt. Nyligen läckte ett voice mail från Alec till dottern ut till pressen (givetvis via Basinger och advokat). Där kallar pappan Ireland för "a thoughtless little pig", bland annat.
Usch, att lyssna på en crazy pappa-Alec ger mig kalla skilsmässo-kårar längs med ryggraden.
Underbara Gallery of the Absurd har som vanligt gjort konst av skvallret.
På tal om jobbig släkt. 12-åriga Ireland, dotter till Alec Baldwin och Kim Basinger, verkar inte ha det så lätt. Nyligen läckte ett voice mail från Alec till dottern ut till pressen (givetvis via Basinger och advokat). Där kallar pappan Ireland för "a thoughtless little pig", bland annat.
Usch, att lyssna på en crazy pappa-Alec ger mig kalla skilsmässo-kårar längs med ryggraden.
Underbara Gallery of the Absurd har som vanligt gjort konst av skvallret.
torsdag 26 april 2007
Ta hit dom!
Jag blir så förbannad på Sverigedemokraternas "Vi ska inte ta emot flyktingar, vi har nog med vårt. Utsatta människor ska hjälpas där de kommer ifrån".
Självklart ska vi också ge hjälp till självhjälp i fattiga länder, påverka lagstiftning mm. Men människor som flyr mitt under brinnande krig? Knappast. Igår träffade jag fyra ungdomar och lika många argument för att Sverigedemokraternas lösning är, för att utrycka det milt, SKIT.
Naema, 17 år, från Somalia:
Att fly är enda utvägen. När det är fullt krig i Mogadishu och ingen kan inte gå ut utan att riskera att hamna mitt i skottlossning. När soldater går in i folks hus och våldtar kvinnorna, och båda Naemas mostrar har drabbats. Hon är rädd att detsamma ska hända henne själv. Mamman tar arvet efter morfar för att sätta åtminstone ett av sina barn i säkerhet, långt borta. Naema vet att när hon väl är borta har hennes mamma ingen telefon, och hon kan aldrig ringa och säga att hon är i säkerhet. När hon kommer till det nya landet vet hon ingenting, har ingenting med sig. Människosmugglaren släpper av henne i Stockholm. Fem månader senare vet Naema fortfarande inte om hennes mamma och brodern lever, bara att striderna i hemstaden är värre än någonsin.
Eller:
Bahri, 16 år, Kurdistan (Irak):
Att fly är enda utvägen. När Bahri inte får gå i skolan för att han är kurd. När det är krig. För att för varje självmordsbombare som dör kommer en ny. Familjen sparar för att Bahri ska sättas i säkerhet. Han går ensam till fots i ett dygn för att komma till gränsen. Sedan följer en helvetesfärd som påminner om nazisternas fångtransporter av judar. De sitter fem personer i en lastbil. På 16 dagar får de inte komma ut en enda gång. Det är för farligt. De får mat - om man kan kalla det mat, det är mest kakor, en gång om dagen. De kissar och bajsar i en påse. Det blir bråk om pengar med smugglarna, och en av dem misshandlas till döds framför Bahris ögon. Den döda, eller halvdöda kroppen slängs ut ur bilen, och resan fortsätter. Till Sverige. Här kan Bahri bara tänka på din familj. När kriget är slut vill han tillbaka - det är ju hans land. Men nu? Det går inte.
Självklart ska vi också ge hjälp till självhjälp i fattiga länder, påverka lagstiftning mm. Men människor som flyr mitt under brinnande krig? Knappast. Igår träffade jag fyra ungdomar och lika många argument för att Sverigedemokraternas lösning är, för att utrycka det milt, SKIT.
Naema, 17 år, från Somalia:
Att fly är enda utvägen. När det är fullt krig i Mogadishu och ingen kan inte gå ut utan att riskera att hamna mitt i skottlossning. När soldater går in i folks hus och våldtar kvinnorna, och båda Naemas mostrar har drabbats. Hon är rädd att detsamma ska hända henne själv. Mamman tar arvet efter morfar för att sätta åtminstone ett av sina barn i säkerhet, långt borta. Naema vet att när hon väl är borta har hennes mamma ingen telefon, och hon kan aldrig ringa och säga att hon är i säkerhet. När hon kommer till det nya landet vet hon ingenting, har ingenting med sig. Människosmugglaren släpper av henne i Stockholm. Fem månader senare vet Naema fortfarande inte om hennes mamma och brodern lever, bara att striderna i hemstaden är värre än någonsin.
Eller:
Bahri, 16 år, Kurdistan (Irak):
Att fly är enda utvägen. När Bahri inte får gå i skolan för att han är kurd. När det är krig. För att för varje självmordsbombare som dör kommer en ny. Familjen sparar för att Bahri ska sättas i säkerhet. Han går ensam till fots i ett dygn för att komma till gränsen. Sedan följer en helvetesfärd som påminner om nazisternas fångtransporter av judar. De sitter fem personer i en lastbil. På 16 dagar får de inte komma ut en enda gång. Det är för farligt. De får mat - om man kan kalla det mat, det är mest kakor, en gång om dagen. De kissar och bajsar i en påse. Det blir bråk om pengar med smugglarna, och en av dem misshandlas till döds framför Bahris ögon. Den döda, eller halvdöda kroppen slängs ut ur bilen, och resan fortsätter. Till Sverige. Här kan Bahri bara tänka på din familj. När kriget är slut vill han tillbaka - det är ju hans land. Men nu? Det går inte.
tisdag 24 april 2007
I'm a huge fan
Ibland intervjuar jag personer jag verkligen beundrar. Idag var det Jonas Gardell.
Jag har läst i stort sett alla hans böcker med den högsta njutning. Få böcker har orsakat sådana känslostormar i mig som hans. Jag älskar Jonas Gardells litteratur, helt enkelt.
Jag vet att en del journalister under intervjun berättar för sina idoler att de är stora fan eller till och med ber om autografer. Det skulle jag aldrig kunna göra. Det kanske är löjligt, men det känns bara smörigt och oproffsigt. Vad ska personen svara efter ett "åh, jag tycker bara du är så bra!"? Nä, då låter jag hellre bli.
När jag pratar med personen i fråga kan jag inte se kändisen framför mig. Personen i luren är ju bara en person vilken som. Det är ju bra i och för sig. Annars skulle jag säkert bli skitnervös (som jag blev när jag som nuytuexaminerad intervjuade en hyllad komiker, utan förkunskaper om personens inneboende dryghet. Det gick åt helvete. Han mobbade ut mig och när jag lade på luren svalde jag gråten). Men samtidigt, personen i fråga kanske blir jätteglad och smickrad. Varför hålla inne på komplimanger, liksom?
Men okej.
Till er som jag aldrig sade något till:
Jonas Gardell: Din litteratur är underbar och har berört mig djupt, djupt.
Håkan Hellström: Din musik satte ord på allt jag kände som tonåring (i efterhand) och hjälpte mig att fatta svåra beslut under en period av mitt liv.
Marika Lagercrantz: Ditt skådespeleri känns så äkta, och du utstrålar integritet, intelligens och godhet.
Elisabeth Ohlson: Jag har älskat dina bilder ända sedan jag ramlade över boken om Ecce Homo-utställningen på bokrean i Karlshamn. Fortsätt provocera!
Jonas Hassen Khemiri: Du är så smart att det är läskigt...
Carina Berg och Annica Lantz: Ni är helt knäppa, men jag älskar er! (ni fattar, det går ju inte att säga i en intervju)
Puss och kram från ert fan i Götet
Jag har läst i stort sett alla hans böcker med den högsta njutning. Få böcker har orsakat sådana känslostormar i mig som hans. Jag älskar Jonas Gardells litteratur, helt enkelt.
Jag vet att en del journalister under intervjun berättar för sina idoler att de är stora fan eller till och med ber om autografer. Det skulle jag aldrig kunna göra. Det kanske är löjligt, men det känns bara smörigt och oproffsigt. Vad ska personen svara efter ett "åh, jag tycker bara du är så bra!"? Nä, då låter jag hellre bli.
När jag pratar med personen i fråga kan jag inte se kändisen framför mig. Personen i luren är ju bara en person vilken som. Det är ju bra i och för sig. Annars skulle jag säkert bli skitnervös (som jag blev när jag som nuytuexaminerad intervjuade en hyllad komiker, utan förkunskaper om personens inneboende dryghet. Det gick åt helvete. Han mobbade ut mig och när jag lade på luren svalde jag gråten). Men samtidigt, personen i fråga kanske blir jätteglad och smickrad. Varför hålla inne på komplimanger, liksom?
Men okej.
Till er som jag aldrig sade något till:
Jonas Gardell: Din litteratur är underbar och har berört mig djupt, djupt.
Håkan Hellström: Din musik satte ord på allt jag kände som tonåring (i efterhand) och hjälpte mig att fatta svåra beslut under en period av mitt liv.
Marika Lagercrantz: Ditt skådespeleri känns så äkta, och du utstrålar integritet, intelligens och godhet.
Elisabeth Ohlson: Jag har älskat dina bilder ända sedan jag ramlade över boken om Ecce Homo-utställningen på bokrean i Karlshamn. Fortsätt provocera!
Jonas Hassen Khemiri: Du är så smart att det är läskigt...
Carina Berg och Annica Lantz: Ni är helt knäppa, men jag älskar er! (ni fattar, det går ju inte att säga i en intervju)
Puss och kram från ert fan i Götet
måndag 23 april 2007
Mina läsare - puckon?
Taskig rubrik, eller hur? Nu menar jag inte alla läsare, utan kanske bara några få av alla som hamnar här via Google. De som till exempel söker på "hamster djursex kåt", alltså riktiga pervon. Jag hade en sån besökare för ett tag sedan.
Det är alltid lika spännande att kolla Statcounters analys av vad mina besökare sökt efter, för att komma just hit.
Topp 5 knäppaste googlingar som lett folk till min sida:
5. kåt
4. johanna sällström naken
3. kvinna får kuk
2. vad är kuk
1. glass kuk
Många internetanvändare där ute har svårt med stavning och att skriva ihop ord. Den som till exempel sökte på "glass kuk" måste nog ha varit ute efter "glasskuk", tror ni inte? Om personen då hade skrivit ihop orden, hade han eller hon lättare hittat rätt.
Nummer fyra, "johanna sällström naken", skulle säkert få bättre träffar om namnet sattes inom citationstecken. Och trean "vad är kuk" (det mest klottrade ordet i Sverige/orsaken till att bäraren i genomsnitt får 20 procent högre lön än de utan) hade säkert hamnat mer rätt om han eller hon lagt till ett frågetecken efter.
Jag måste ju också vara lite självkritisk här. Jag skulle kanske sluta skriva könsord. Då hade jag sluppit de här - visserligen väldigt roliga - listorna. Kanske är det jag som är pervot, ändå.
Det är alltid lika spännande att kolla Statcounters analys av vad mina besökare sökt efter, för att komma just hit.
Topp 5 knäppaste googlingar som lett folk till min sida:
5. kåt
4. johanna sällström naken
3. kvinna får kuk
2. vad är kuk
1. glass kuk
Många internetanvändare där ute har svårt med stavning och att skriva ihop ord. Den som till exempel sökte på "glass kuk" måste nog ha varit ute efter "glasskuk", tror ni inte? Om personen då hade skrivit ihop orden, hade han eller hon lättare hittat rätt.
Nummer fyra, "johanna sällström naken", skulle säkert få bättre träffar om namnet sattes inom citationstecken. Och trean "vad är kuk" (det mest klottrade ordet i Sverige/orsaken till att bäraren i genomsnitt får 20 procent högre lön än de utan) hade säkert hamnat mer rätt om han eller hon lagt till ett frågetecken efter.
Jag måste ju också vara lite självkritisk här. Jag skulle kanske sluta skriva könsord. Då hade jag sluppit de här - visserligen väldigt roliga - listorna. Kanske är det jag som är pervot, ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
