Så här blev det

Jag vill bara tipsa om den utmärkta artikelserien om ensamkommande flyktingbarn på Aftonbladets webb.

Note to mankind

Nej, dom ÄR inte snygga!
(skorna, alltså)

Nu lovar jag att aldrig mer blogga om skor.

Bubbelplast

Woa! Bubbelplast! Sån man bara måste klämma - å jag älskar bubbelplast!

Här kommer en virtuell man kan klämma. Det är som terapi när man är stressad.

Jag tappar tron på människan

Jag trodde att jobbet som kriminalreporter hade gjort mig härdad. Men häromdagen hände något som verkligen fick mig att tappa tron på mänskligheten.
Jag gick och tränade. Styrketräning i grupp, inget konstigt med det. Det var en ny, käck, instruktör (och ni som känner mig vet hur jag hatar käcka människor i trikåer). Det var inte bara den här...kvinnan... i sig, som var så demoraliserande (eller vad det nu var, jävligt deprimerande, bara), utan hennes musiksmak. Hon har ju suttit hemma och komponerat ihop ett blandband som ska funka entusiasmerande och bpm-mässigt till träningen.

Då väljer människan:
- Joyride med Roxette
- Flashdance (what a feeling)
- TVÅ av Orups mindre kända "hits"
- Glad att det är över med Ratata

Och så till stretchingen:
- Trying to recall med Marie Lindberg
- The Real Group

Å nej, det var inte 80-talstema. Resultatet var som Malawi. Jävligt fattigt, alltså.

Höjdardokumentärer

För den som är inne på freakish dokumentärer, som jag själv då, måste jag bara tipsa om den här. "Min konstgjorda flickvän" har visats innan, men för er som missat den kan se den igen den 17 juli på TV4. Andra favvisar jag hoppas att femman repriserar är "Hjälp, jag onanerar!", "Hjälp, mina bröst är för stora" eller tvilling/monster-dokumentären som jag inte minns namnet på.

TV4 00:00 Min konstgjorda flickvän
Brittisk dokumentär från 2006. För många människor är det svårt att hitta en partner och för en del är det helt omöjligt. I programmet medverkar fyra män som inte lyckats få en relation med en levande kvinna. I stället har de valt att köpa silikondockor att dela sina liv med. Gordon har hittat lyckan med sin Virginia, Everard har ett harem med fyra dockor. Davecat i Detroit förbereder sig för en lång resa för att träffa en dockläkare och Mike introducerar sin senaste flickvän, Jody, för sina övriga åtta dockor.

Eller varför inte, i samma kanal:

Onsdagen den 25 juli kl 23:15 Jag tänder på amputerade!
Brittisk dokumentär från 2005. Det finns män som är sexuellt attraherade av amputerade och handikappade kvinnor vilket ofta ses som ett tabu. Men det är inte bara för deras handikapp som dessa män faller för kvinnorna, det handlar också om kvinnornas styrka och hur de överkommit hindren i sina liv. I det här programmet berättar bland andra Ranadall Bart att hans drömkvinna är en kvinna som har en arm, ett ben och ett bröst. Man följer också med Randall och andra beundrare till amputerade kvinnor för en speciell singelträff under en helg i San Jose i Kalifornien. Många av dessa beundrare har aldrig mött någon amputerad kvinna förut.

Jag vickar som kriminalreporter...

... och bläddrar i de nyinkomna åtalen på tingsrätten. Det ser ungefär likadant ut varje dag. I grova drag:

* Några svenska medelålders Lennarts eller Mikael har slutligen åkt dit efter lång tids misshandel och kvinnofridskränkning av sin fru/sambo. Hon har i nästan samtliga fall velat ta tillbaka sin anmälan. Han har i samtliga fall varit helt överjävlig, hotat med golfklubban, våldtagit, dragit henne över golvet i håret. Med mera.

* Några Connys och någon enstaka kvinna som kört fulla/narkotikapåverkade för tredje gången, har indraget körkort och även åker dit för olaga körning.

* Tonårstjejerna Jasmine och Jaqueline som har misshandlat varandra över någon kille.

* Ett gäng asylsökande har snott mat, eller typ tre byxor för 250 kronor (vad får man för byxor för under hundralappen??)

* Några personer av blandad härkomst, oftast unga, tas med narkotika, och åker samtidigt fast för diverse stölder.

* Några tonårskillar har slagit varandra på käften/hotat varandra.

Samma sak, varje dag. Det skiftar lite grann, men inte mycket. Det är dock slående vad folks namn berättar. Jag har säkert sett 5-6 "Jasmine" eller "Jaqueline" inblandade i misshandelsfall i Göteborg på en vecka. Det måste vara den nya motsvarigheten till y-namnen. Fördomarna som Sverigedemokrater och andra extremister försöker pracka på folk, det här om att det bara är invandrare som begår brott, är milsvida från verkligheten. Kan man dra några slutsatser av den dagliga skörden på tingsrätten, så är det att hemadressen styr vilka som blir kriminella. Det är Frölunda Torg, det är Bergsjön, det är Biskopsgården. Visst kommer det in fall med finare adresser, men då är det ofta osynligare brott, som misshandel inom hemmets fyra väggar. Och när en unge i de finare stadsdelarna har misshandlat någon eller själv blivit påpucklad? Ja, då kommer mamma och pappa och hämtar.

SATC blir film

Sex and the City var min livboj i mörkret efter mitt förra breakup. Tre fyra avsnitt om dagen, en dos av glamour och sorglöst singelliv. En extra seratonin-kick, helt enkelt. Nu blir serien blir film! Yay!